För varje dag som går kommer min flytt närmare, även om mitt besked kom häromdagen är det mindre än hundra dagar kvar. Det är helt sinnessjukt.

Jag har alltid drömt om att flytta till Kalifornien, men det har snarare varit en dröm som har känts väldigt långt borta. Därför blev beskedet väldigt känslosamt med skratt, lyckorus och tårar. Det är fortfarande svårt att föreställa sig att trettio graders sol, palmer och amerikansk kultur snart kommer bli en del av mitt nya liv.

Trots att mitt humör är ovan molnen kan man inte låta bli att tänka på allt man också lämnar. Min familj, mina vänner och min omgivning. Trots att det känns skönt att lämna det ostabila vädret i Stockholm, kommer det vara i toppen av min saknad lista. Kanske inte vädret specifikt men miljön - alla rörelser, butiker, vägar och människor. Det låter väldigt konstigt men det är trots allt på den plats jag växte upp.