När man ska göra någonting modigt som att lämna sin trygghetszon är det omöjligt att inte bli panikslagen. För varje dag som går blir lyckan och skräcken större och större. Trots det känns det inte riktigt som att jag har förstått att min nya vardag kommer bestå av palmer, sol & bad och Starbucks kaffe. 

Det är svårt att skriva ner alla känslor kring mitt stora äventyr, men som med allt här i livet är det blandade känslor. Jag kan nästan få en panikattack av att tänka på vad jag ska lämna, samtidigt som att det troligtvis inte kommer hända något alltför drastiskt under tiden jag är borta. Andra dagar är det enda jag vill att åka NU NU NU.